Det finns något jag börjar bli trött på... tyvärr måste
jag säga "kompisar". Dom har under dom senaste månaderna
verkligen gått mig på nerverna, trampat på mig, snackat bakom
ryggen på mig och allt du nu kan tänka dig.

Börjar tappa lusten av era beteenden. Det är barnsligt på många
sätt och vis, det ni håller på med. Jag kan stå för det jag sagt eller
säger eller vad de nu kan tänkas vara, jag ställer upp, stöttar, finns där
dag som natt. Med andra ord försöker vara en riktigt bra vän.

Konstigt nog blir man trampad på ändå. Så för en gång skull tänker
jag inte be om ursäkt för nått eftersom jag inte gjort nå fel mot dom senaste
intrigerna som varit. Så jag kan med stolthet säga ingenting.

Den här gången är det "ni" (med det menar jag fler) som gjort fel, kanske tar ett
tag att inse de eller så inser ni det inte alls. Men låt mig bara tillägga, det är inte 1 fel
att 2 träter, det är nått jag står fast vid men när folk blir ägda gör dom flesta
person angrepp och det kommer dom inte långt med när det gäller mig!

Kan inte med ord beskriva min stolthet och glädje att jag nu verkligen vet vart jag har
er alla, veta vilka jag kan lita på och inte. Känns så underbart, trodde så mycket
mer om er andra men så fel man kan ha ibland!


xoxo