Kör en liten kortis istället :) Jag sa upp mig av många anledningar men om vi bara ska prata om jobbet så är de för att de inte va ett vidare bra jobb. För de första slytta så lång för ett jobb med provisions lön dvs att man bara får pengar när man gör en försäjning. Pendlingen man gör varje dag till alla arbetsplatser får man betala för själv. Man är fri, alltså t.ex vill jag ha lunch i 1 timme så får jag de men skulle jag kanske inte göra någon försäljning den dagen kanske dom påpekar min långa lunch.. Alltså om jag säger såhär måste man verkligen 120 % brinna för de arbetet för att klara de.

Det är verkligen inte som vilket jobb som helst, du har lunch du ah får ersättning för resa genom jobb, du har en fast lön alltså allt verkligen är olika. Men dom hade väldigt mycket roligt också. Som ex personalen är hur jävla grym som helst så snälla och ödmjuka, konverens call va skit kul, ah nej de va mycket roligt. Sen just de här liksom att man ställer sig i en stor ring och ba öser liksom, och innan man går till första huset så ställer man sig i en ring och ba one team on dream alltså nej går inte att beskriva med ord, de kommer gå bra för dom som vill de där!

Passade helt enkelt inte för mig, var inte redo helt enkelt. Jag åkte i alla fall dit va där som om de skulle vara vilken dag som helst, efter typ 3-4 timmar kanske så ville jag ba hem HAHA! Sen pratade jag med kollegan och hon gav tips och sådär, grym tjej dedär. Vi hade en hel del roligt! Dagen efter åkte jag dit och sa upp mig :( ville gråta för vågade inte säga hejdå till alla för tänk er själva typ 20-30 pers lr mer i samma rum som har konferens call, då vill & vågar man inte störa HAHA!

Vilket fall som helst åkte jag hem efter de. De som gjorde mig så ah nej jag vet inte hur man ska förklara men de som gjorde mig så negativ, ledsen och arg nu kan man väl säga är för att jag tror att de blev för mkt negativt under en sån kort tid. Hände mycket annat också. Tror jag sprang in i väggen så mixade tankar och känslor nu, ska i alla fall ringa till familjeläkaren imorgon och se om han kan hjälpa mig :) för de är ju inte bara psykiskt jag mår dåligt även fysiskt. Lång historia men nu vet ni lite kort i alla fall. Väldigt privat dehär jag vet men jag som vet hur jobbigt livet kan vara ibland, jag vill bara kunna hjälpa andra. De är mitt kall här i livet, att hjälpa andra tror jag, för jag bryr mig så himla mycket om folk runt omkring mig.

Jag bloggar mer imorgon! Sov så gott om ni inte redan sover :)

Kram på er sötisar!